Vivi: Du har sagt att hypnos är ett naturligt tillstånd och att alla människor kan hypnotiseras. Det måste ju i princip betyda att du hela tiden behöver anpassa ditt arbetssätt till den människa du har framför dig. Du kan inte ha någon standardmetod.
Peter: Nej, Milton Erickson, han som kallats den moderna hypnosens fader, har lärt mig att när jag som hypnoskunnig coach och terapeut har förmågan att skräddarsy min teknik så att den passar den person jag har framför mig kan alla lära sig att komma in i hypnotiska tillstånd var och när som helst.
Vivi: Är slutmålet detsamma för alla även om metoderna varierar?
Peter: Ett långsiktigt mål för alla är naturligtvis att må och fungera så bra som möjligt. Men för att komma hit behöver vi sätta upp delmål längs vägen.
Vivi: Har du förprogrammerat sådana delmål, lika för alla?
Peter: Nej, det finns inte två personer som färdas längs samma rutt. Vägen mellan start och mål är i högsta grad individuell.
Vivi: Vem är det som visar vägen?
Peter: Efterhand blir det alltmer så att din inre del visar vägen. Men för att den inre delen ska kunna styra behöver du befinna dig i hypnos. Därför är ett första delmål som regel att träna observation. Observationsträning är den första etappen på den väg som leder dig inåt i dig själv.
Vivi: Men det är ju omöjligt att på förhand veta vad den inre delen hittar på.
Peter: Ja, min erfarenhet säger mig att de vägar din inre del stakar ut är omöjliga att förutsäga inte bara för den yttre delen av dig utan även för den inre. Även om den avgjort största delen av all den kunskap du besitter finns i din inre del kommer vägen till efterhand genom den dialog som äger rum mellan den yttre och den inre delen, där den yttre är observatör och den inre operatör.
Vivi: Det känns svårt att inte veta vad som kommer att hända.
Peter: Jag är övertygad om att du efterhand kommer att uppleva det som utomordentligt tursamt att du inte gör det. Hur trist vore inte livet om du kunde förutse allt. Livets charm skulle försvinna. Det räcker med att du vet att det kommer att gå bra hur det än går.
Vivi: Men är du också övertygad om att jag blir av med mina problem?
Peter: Ja. Och din inre resa fortsätter även efter att det du upplever som problem försvunnit.
Vivi: Hur menar du?
Peter: Jag menar att livet självt är målet. Egentligen är det inte fråga om att sätta i gång någon process utan snarare att öka takten i en redan pågående livsprocess. När du gör det växer du förr eller senare ifrån dina problem.
Vivi: Och då kan jag sluta träna?
Peter: Egentligen gör du inte det men när du kommit tillräckligt långt i din träning av dina mentala förmågor upplever du den inte längre som ett arbete då den inte längre innebär någon medveten ansträngning. Den har nu automatiserats och blivit en integrerad del av din inre dels sätt att fungera.